17 aug 2017

Liraren som tar tåget till träningen

Fotbollsproffset Petra Johansson reser mellan klubbstaden Eskilstuna och hemstaden Linköping 840 timmar per år. Det motsvarar fem veckors tågresande. Dygnet runt. – Slöseri? Inte alls. Det är tid för fokus och för vila. Perfekt för en elitidrottare, säger hon.

Det är bara drygt ett år sedan Petra Johansson meddelade att nu fick det vara slut med tågpendlandet. 2015 hade hon en nyckelroll som tuff och orädd mittfältsmotor i det Eskilstuna United som slutade tvåa i damallsvenskan och kvalade in till Champions League. På hösten gjorde hon comeback i Pia Sundhages landslag, efter sin bästa säsong i karriären – i konkurrens med 2009, då hon vann Allsvenskan, Svenska Cupen och Supercupen med Linköping.

Då var tanken att fotbollsskorna skulle hamna på hyllan – trots ett stundande OS i Brasilien, 2016, och fotbolls-EM i Holland, 2017.

– Det är klart att det fick mig att fundera ett par gånger extra. Men en plats i landslaget kan man aldrig vara säker på och säsongen 2015 kändes som en jättefin avslutning på karriären. Det var helt rätt att gå vidare med familjelivet efter den, säger Petra Johansson.

Så på hyllan fick skorna förbli – åtminstone för en mycket viktig tid.

– Ja, verkligen. Omvälvande och lycklig. Jag och min make Magnus är numera föräldrar till Norah, åtta månader gammal. Visserligen tog landslaget silver i OS, men att skaffa barn och familj skulle jag inte byta bort mot något annat.

Petra Johansson var förvisso fotbollpensionär under förra säsongen, men tränade styrketräning och kondition under hela graviditeten. Efteråt var hon snabbt igång med promenader, som blev till jogging som blev till intervallträning och till styrkepass. När Norah var en månad gammal åkte Petra Johansson till Eskilstuna för att se sina gamla lagkamrater spela match. Eskilstuna Uniteds tränare, Viktor Eriksson, tog tillfället i akt till att så ett frö och frågade om hon inte var sugen att snöra på sig skorna igen.

Under hösten började hennes blick söka sig upp mot fotbollsskorna på hyllan. Nu tågpendlar hon igen, drygt tre timmar om dagen, sex dagar i veckan.

– Skillnaden är att jag vissa dagar har sällskap av Norah på tåget. Det är kul både för mig och för våra materialförvaltare, som får rulla vagn runt Tunavallen under 15-träningen, säger Petra Johansson och skrattar.

Landslagsspel är inget Petra Johansson vill tala om i dagsläget, eller ens tänker på, enligt egen utsago.

– Det är en otroligt stor ära att representera sitt land. Men jag har fortfarande en fotbollskarriär att ta hand om även om jag inte kvalificerar mig till landslaget. Min första prioritet är klubblaget. Det är min personlighet att alltid sköta det jag har föresatt mig. Jag lever på min inställning. Det är allt eller inget. Och ännu har jag inget SM-tecken med Eskilstuna United, säger hon. Förhoppningsvis står hon där till hösten med en guldmedalj runt halsen. Men då måste allt stämma.

– Laget måste prestera i samtliga matcher under säsongen, annars rinner guldet snabbt en ur händerna. Men vi har en mycket bra trupp – så alldeles omöjligt är det inte, säger Petra Johansson innan hon skyndar iväg till tåget.